Min auskultation genomfördes i en årskurs 1 med 15 elever. Under matematiken får eleverna jobba i deras egna takt i boken vilket resulterade i att eleverna låg på olika nivåer, men gemensamt var olika svårighetsgrader av addition och subtraktion. Det som fångade mitt intresse under dessa lektioner var de elever som valde hjälpmedel för att illustrera talen och göra dem konkreta.
Dessa små figurer av djur kallas av klassen för Plockisar och används bland annat för att representera talet 10-3. Frågan som ställdes av läraren var "Hur många djur är kvar då du tagit bort 3 st?". Det blir för eleven enkelt att se och förstå. Skillnaden mellan att använda plockisar och att inte göra det för eleven var stor. Vidare användes små kuber för de elever som gärna vill ha något konkret att kolla på, men inte var i samma behov av att koppla det till ett verkligt fenomen som djuren.
Dessa kunde användas på samma sätt som djuren men frågan formulerades istället "Hur många finns kvar om du tar bort 3 st?". Vidare är tanken att dessa kuber, pinnar och plattor ska kunna stödja eleven när de kommer till tiotal och hundratals räkning. Dom är alltså mindre konkreta än djuren men illustrerar ändå talet.
En del av eleverna kände att de hade kommit så långt i räknandet att det bara "tog tid" med plockisar medans vissa ritade streck i boken och strök över de som skulle subtraheras.
Det viktiga som jag tar med mig är att alla elever låg på olika nivå trots samma ålder och därför behövde olika stöd och metoder för att förstå och utvecklas. Vilket då går mot Piagets teori om att utvecklingen är stadiebaserad utifrån ålder och bygger på en biologisk metafor(Säljö, 2014, sid. 279).
Däremot ser jag tecken som stödjer Deweys teori om att aktivt lärande och ett lärande som kopplas till barnets erfarenheter utanför skolan skapar djupare förståelse(Säljö, 2014, sid. 291), då frågan kan beröra djur och inte bara siffror i matematiken.
Vad glad jag blir att det verkar vara en naturlig del att de får använda sådana här hjälpmedel. Inte bara för att det blir lättare att räkna, utan även för att man kan se vad matten kan användas till utanför mattelektionen.
SvaraRaderaI så unga åldrar med så grundläggande matte är väl relevansen inte ett så stort problem, men upp på högstadiet och gymnasiet tror jag att det är väldigt viktigt att kunna visa praktiska användningsområden och motivera varför matten är viktig. Vad man kan använda den till och hur det blir relevant i deras liv.
Ja det var jättekul att se att eleverna själva valde att hämta dessa hjälpmedel för att de underlättade. Håller verkligen med, och matten blev så mycket mera än bara siffror! Senare behöver man ju förstå att den inte bara är siffror för att klara av problemlösning och i vardagliga situationer.
RaderaJag tycker att hjälpmedel är så bra, för alla åldrar! Under min auskultation i en årskurs 5 så användes även där mycket hjälpmedel. Just då så jobbade de med enhetsomvandling i vikt. Då hade de en lapp med de olika enheterna som eleverna lätt kunde fylla i. Jag kände att talet blev mer konkret för mig också med hjälp av den lappen.
SvaraRaderaVad smidigt! Just i det tillfället kan ju en våg användas också för att verkligen se framför sig att vikterna är samma fast i olika enheter. Men egentligen så finns ju hjälpmedel för omvandling i mobilen så varför man inte lär eleverna att använda dessa istället förstår jag inte. Räknandet är ju enkelt men att kunna använda det till att lösa problem är väl det viktiga? Kan tycka att fokus ligger på fel steg där.
Radera